Igår hade jag en grym dag:
Yoga på eriksdalsbadet, shit vad skönt det var! Förutom gravidyogan så var det flera år sen jag faktiskt gick på yoga regelbundet, det kändes! Men då var det skönt att höra några som såg ut som vana utövare säga "det var ett bra pass - hårt!" Har träningsvärk lite här och var idag...
Dumplings till lunch. Fang Yuan Shi Wu på Bondegatan 58 serverar goda dumplings till bra pris, 17 stycken för 65 kr! Trevlig service och bra tänk:
Som sagt. Mycket fint! :)
En vända på stan. Fick tips om att H&M hade en vinröd pennkjol i trikå för 99 kr. (Tack Anna-Karin!) Men den verkar bara finnas på nätet. I butik fanns bara lila och svart. Så det får bli att beställa en, för den var perfekt i modell. Och rejäl och bra med dubbla lager tyg! Får hoppas att "mörkröd" är sån vinröd som jag vill ha :)
Eftermiddagsbio. Bästa, det är så lite folk då! Såg Bridesmaids. Skitkul! (Och kanske lite lite too much på ett eller två ställen, men det kunde jag leva med.)
Häng med världens bästa Krimskrams-Anna!
Oj, vad jag behövde det. Kände mig som en ny människa nästan!
Frank är ganska krävande just nu nämligen. Det vore okej om det var närhet och mys han ville ha, men det är liksom inte det. Han ska sitta på höften och bäras runt. Sitta still och gosa finns inte. Dryga 11 kg blir tungt ganska fort!
Det är ju främst hemma det är jobbigt, det är bättre när vi gör saker, men inte alltid. Om jag sitter ner kryper han upp i famnen, håller hårt om halsen och liksom försöker kräla uppåt ännu längre samtidigt som han gnällskriker på ett uppfordrande sätt. Hans sätt att säga - gör nåt, gå omkring, bär mig. Om han leker på något på egen hand, ett gäng grytor med lock eller sina olika leksaker med ljud, men får syn på mig kommer han krypande, ställer sig upp och så står han och skriker och rycker mig i kjolen, "lyft mig, bär mig". Ibland är det tom så att om han är med sin pappa men får syn på mig så är det bara mamma, mamma, mamma och så kläng, och gnäll och JAG HÅLLER PÅ ATT BLI GALEN!
(Med all säkerhet ingenting unikt, alla barn är ju såhär i perioder, men nu när jag egentligen tycker det är dags att börja jobba igen (en helt annan historia...) så har mitt tålamod minskat.)
Men nu, som sagt, ny människa! Idag behöll jag tålamodet och bara skrattade åt honom, försökte få honom på andra tankar med en bok och busmys på kuddar och täcken på golvet, det funkade ganska bra! Sen ska vi baka bullar och Frank och Mannen ska gå på sångstund.