Modevisningar är rätt skitnödiga och ofta dåligt organiserade tillställningar. Om visningen ska börja klockan 17.00 är man väldigt sena om man börjar släppa in folk klockan 17.02. Då är det segt när precis alla namn ska bockas av på en lista. Och sen ska alla klämmas in i ett rum. Ungefär hälften har en sittplats som de ska hitta i trängseln.
Man tycker ju att det kanske kunde stå på listan där alla ändå ska prickas av. "Du sitter i mitten av rad två på högra sidan", tex. Får man ingen anvisning fick man stå och slipper leta. (Inte för att jag nånsin letat, jag ställer mig bara bakom sista raden långt in där ingen orkar knö sig, då ser man alltid bra.)

Var på Minimarkets visning idag. Hade dock inte mailat. Trodde inte jag skulle ha tid, och vi lägger ju krutet i Köpenhamn. Men så var jag i stan och tänkte att jag knallar förbi och kollar läget. Ställde mig sist i kön och fick komma in (nästan) utan knussel.

Jag var i gott sällskap när jag väntade på att de sista ordentligt o.s.a.nde människorna skulle släppas in. En man, runt 50, som inte helt passade in i mallen över typiska modeveckahangarounds kom sent och framme hos en av brudarna med lista presentrade han sig som Elvestedt, Ulf. Varpå tjejen (med noll koll om vilkas visning hon stod i dörren för?) säger " Du finns inte på listan, kan du stiga åt sidan och vänta lite".
Ett av de större PR-företagen var det som ansvarade... Jag har iofs upplevt dem som en aning dryga både en och två gånger förut. Ibland ramlar sånt tillbaka på en.

Vi snackade lite, jag och Pappa Elvestedt. Han var kalastrevlig och verkade bara en liten smula bitter över att han var tvungen att vänta på att bli insläppt på sina döttrars visning. Som en trött acceptans av modevärldens jargong. Han berättade att han alltid brukar se deras visningar. "Jag förstår inte allt. Men när jag såg den där blommiga jackan sa jag att den där kommer slå. Och det gjorde den ju."

Eftersom jag kom in sist såg jag lite halvtaskigt. Såg dock: Randiga strumpbyxor och strumpbyxor med olikfärgade ben. Bakåtslickade superraka hår. Grått. Rosa. Och många svarta små klänningar. Det jag gillade bäst var en blockrutig kofta i grått, vitt och svart.