Boende i Dordogne: La Maillerie
Juli -09: en vecka i Dordogne/Perigord med boende på La Maillerie. Det ligger i området som kallas Perigord Verte, verte = grönt, och grönt var det! Busserolles är en liten by, praktiskt taget på landet, fast det fanns bageri och slaktare!
Innan har vi bott på Bed & Breakfast (Chambre d'Hote på franska) på våra resor men den här gången hade vi bokat ett "Gite"; typ ett eget hus. Här fanns tre Gites i samma gigantiska byggnad. Det var väldigt skönt att ha eget kök och vardagsrum. Kunna laga egen mat. Få frukosten precis som man vill ha den. (Med riktigt bröd plus croissanter, skuren frukt och yoghurt.) Köket var verkligen fullt utrustat, allt från servetter till diskmaskin fanns. Vi hade även egen terass! Poolen var gemensam men vi hade den för oss själva varje dag som vi ville ligga där.
Två timmar från Bordeaux flygplats. Två timmar till havet. Och två timmar till Sarlat som är det stora turistmålet i området. Väldigt bra klättring en knapp timme bort. Och mysiga omgivningar med småbyar och promenadstråk. Jag är sjukt nöjd med min bokning, och resesällskapet hade inga klagomål.
Moustiers Sainte-Marie. Provenceresan del 5.
Från Le Vieil Aiglun var det en lagom dagsutflykt att åka till Moustiers Sainte-Marie. Njuta av den lilla mysiga staden, äta lunch på Les Comte (som inte visste om att de blev hyllade i Lonely Planet!) och beskåda en riktig Canyon - Verdon. Först uppfrån, och sen paddla in i den från Lac de Sainte-Croix.
Le Vieil Aiglun. Provenceresan del 4.
Efter fina dagar i Camargue styrde vi bilen norrut till Le Vieil Aiglun. Högt uppe med fantastisk utsikt bodde vi väldigt snyggt. Det var ett bra B&B på många sätt, fridfullt läge, inrett med känsla och ett trevligt värdpar, men några "så här gör vi här-" och "så här gör vi inte här-" skyltar, lappar och listor för mycket gjorde att det var svårt att slappna av helt. Synd på ett i övrigt toppen ställe.
Mas St Bertrand. Provenceresan del 3.
När vi kom fram till St Cecile frågade om middagstips för kvällen. Bertrand är trevligt fick vi till svar. Vi fick inte kläm på vad det var för typ av ställe så vi klädde upp oss lite och rullade iväg. Längs hela sträckan växte lycko- och frihetskänslan av den speciella lite vilda naturen, doften av salt och alla djur vi såg. Tjurar, hästar, flamingos och någon form av bäver.
Sen kom vi fram till Mas St Bertand och blev nästan lite fnissiga. Stället var precis som ett backpacker-hangaround i Asien. Komplett med vita plaststolar direkt i gruset, och om jag inte minns fel, tom en Thai style toilet. :) Det som utlovat väldigt trevligt, och väldigt gott. Nån typisk minimussla i supergod sås, rött vildris och köttgryta! Det var så bra att vi återkom nån dag senare för lunch, denna gången mera ledigt klädda.
Frun i huset är konstnär och hennes verk kan skådas lite här och var på området, samt i en stor lada. En upplevelse!!!
Sen kom vi fram till Mas St Bertand och blev nästan lite fnissiga. Stället var precis som ett backpacker-hangaround i Asien. Komplett med vita plaststolar direkt i gruset, och om jag inte minns fel, tom en Thai style toilet. :) Det som utlovat väldigt trevligt, och väldigt gott. Nån typisk minimussla i supergod sås, rött vildris och köttgryta! Det var så bra att vi återkom nån dag senare för lunch, denna gången mera ledigt klädda.
Frun i huset är konstnär och hennes verk kan skådas lite här och var på området, samt i en stor lada. En upplevelse!!!
Camargue/ B&B St Cecile. Provenceresan del 2.
Efter några dagar åkte vi vidare mot Camargue. Där bodde vi på Domaine St Cecile en bit utanför Arles. Väldigt cleant och snyggt. Men till den grad att det inte blev riktigt så mysigt som jag vill ha det.
Camargue gillade jag dock supermycket. Det är lite kargt på nåt sätt. Kännetecken för området är salt, vita hästar och svarta tjurar. En ridtur längs de långa sandiga stränderna nära Saint Marie de la Mer rekommenderas varmt! Men obs! Är det myggsäsong så krävs mycket myggspray så fort man lämnar havet, de små asen sticker även genom jeanstyg!
Bilder: Privata och från hemsidan.
Camargue gillade jag dock supermycket. Det är lite kargt på nåt sätt. Kännetecken för området är salt, vita hästar och svarta tjurar. En ridtur längs de långa sandiga stränderna nära Saint Marie de la Mer rekommenderas varmt! Men obs! Är det myggsäsong så krävs mycket myggspray så fort man lämnar havet, de små asen sticker även genom jeanstyg!
Bilder: Privata och från hemsidan.
Le Clos du Saumanes. Provenceresan del 1.
Sommaren 2007 spenderade Pojkvän och jag 10 dagar i Provence. Vi flög till Marseille och körde med vår hyrbil norrut. Först åkte vi till trevliga familjen Lambert på Le Clos de Saumanes några mil öster om Avignon. Ett vackert hus helt inbäddat i grönska. Det var även allén fram till huset, första bilden är tagen i allén, från bilen. Vi kunde checka av alla punkter på grejer vi uppskattar: en stor trädgård, en härlig pool och en mysig innergård där allt mat serverades. Runt 100 Euro för ett dubbelrum inklusive frukost. Jag kan verkligen rekommendera detta B&B!
Foton: blandade privata och från deras hemsida.
Foton: blandade privata och från deras hemsida.
Resan i sydvästra Frankrike: Lyxlunch
Strax utanför Pau, i Jurançon, ligger restaurangen Chez Ruffet, som har 2 stjärnor i Guide Michelin. Man brukar tydligen säga att en svensk restaurang med 1 stjärna ofta är bättre än en fransk med 2...
Men den här restaurangen serverar hursomhelst en 3-rättersmeny till lunch tisdag, onsdag och torsdag och den var väldigt prisvärd, 27 Euro får man betala och då ingår två glas vin!
Den dagen vi åt bestod menyn av:
Nån vit fisk som jag glömt, på en gurksallad med en chutney på apelsin och morot.
Fläskkotlett (inte så lyxigt med det var den godaste jag ätit) med bollpasta, parmesan och grillad squash.
Aprikosdessert med mintglass, mandelskum och krutonger av brioche.
Till kaffet fick man in en korg med frukt och en med småkakor och hemgjort lakrits.
Oslo
Jag tyckte Oslo var en riktigt trevlig och koselig "by" att semestra i en weekend. Det är inte särskilt stort så det tar inte lång tid att transportera sig och man kan även gå ganska mycket. Man hinner alltså en hel del på några få dagar.
Några grejer jag är glad att vi gjorde och såg:
Vigelandsparken
Fina/roliga statyer och skönt parkhäng.
Fretex
Oslos motsvarighet till vårt Myrorna. Butiken var otroligt fräsch och snyggt hängd.
Operahuset
Marmor, glas och vatten!
Området kring Ingens Gate/Blå.
Hajar inte riktigt hur det är, men det verkar vara en klubb som heter Blå. Jag gillade graffittiväggarna och bara gatans namn i sig är ju hilarious. Det fanns ett charmigt galleri där med varierande kvalité på konstverken. Ett tyckte jag dock var helt fantastiskt vackert. "Lettknuselig kvinnfolk. Med sigarett." av Mari Ellevseth Oseland.
Palace Grill
Vi spiste middag på Palace grill. Tiorättersmeny! God och okostlad mat! Men roligast var själva stället och stämningen. Kolla bilderna på deras "inläggningar" och rödspriten bland övrig sprit. Servicen var hjärtlig och ännu mer okonstlad än maten. Jag ville bara dricka vatten. "Då vill du väl ha det i skåleglas" sa hon och hällde resolut över mitt vatten från drickglaset till vinglaset. :D Hemsidan har samma ton, titta in på den bara för att det är roligt att läsa. Judit och Bertil i Stockholm kör lite på samma grej. Jag gillar det!
Söndagsbrunch på Bølgen & Moi.
Med norska mått så kändes brunchbuffén på Bølgen & Moi väldigt prisvärd. 260 kr per person. Färska räkor, supergod kall pasta med kyckling och parmesan, fruktsallad och flera olika efterrätter! Jag stod mig nästan hela dagen.
Grünerløkka
Trevligt område med många fik och småbutiker. På Markveien ligger de tätast.
Det finns många grönområden och parker i Oslo. Utöver Vigelandsparken besökte vi en som jag tror heter Kuba. Därifrån kan man promenera längs akerselva till Ingens Gate.
Vi var även på samma fest som Erlend Loe. Jag ville egentligen störta fram och berätta hur mycket jag älskade hans senaste bok och hans unika språk och hans böckers alla galna karaktärer. Men jag höll mig i skinnet och lät bli.
Några grejer jag är glad att vi gjorde och såg:
Vigelandsparken
Fina/roliga statyer och skönt parkhäng.
Fretex
Oslos motsvarighet till vårt Myrorna. Butiken var otroligt fräsch och snyggt hängd.
Operahuset
Marmor, glas och vatten!
Området kring Ingens Gate/Blå.
Hajar inte riktigt hur det är, men det verkar vara en klubb som heter Blå. Jag gillade graffittiväggarna och bara gatans namn i sig är ju hilarious. Det fanns ett charmigt galleri där med varierande kvalité på konstverken. Ett tyckte jag dock var helt fantastiskt vackert. "Lettknuselig kvinnfolk. Med sigarett." av Mari Ellevseth Oseland.
Palace Grill
Vi spiste middag på Palace grill. Tiorättersmeny! God och okostlad mat! Men roligast var själva stället och stämningen. Kolla bilderna på deras "inläggningar" och rödspriten bland övrig sprit. Servicen var hjärtlig och ännu mer okonstlad än maten. Jag ville bara dricka vatten. "Då vill du väl ha det i skåleglas" sa hon och hällde resolut över mitt vatten från drickglaset till vinglaset. :D Hemsidan har samma ton, titta in på den bara för att det är roligt att läsa. Judit och Bertil i Stockholm kör lite på samma grej. Jag gillar det!
Söndagsbrunch på Bølgen & Moi.
Med norska mått så kändes brunchbuffén på Bølgen & Moi väldigt prisvärd. 260 kr per person. Färska räkor, supergod kall pasta med kyckling och parmesan, fruktsallad och flera olika efterrätter! Jag stod mig nästan hela dagen.
Grünerløkka
Trevligt område med många fik och småbutiker. På Markveien ligger de tätast.
Det finns många grönområden och parker i Oslo. Utöver Vigelandsparken besökte vi en som jag tror heter Kuba. Därifrån kan man promenera längs akerselva till Ingens Gate.
Vi var även på samma fest som Erlend Loe. Jag ville egentligen störta fram och berätta hur mycket jag älskade hans senaste bok och hans unika språk och hans böckers alla galna karaktärer. Men jag höll mig i skinnet och lät bli.
Normandie och Bretagne. Del 4.
Sista stoppet på vår resa var hos trevliga familjen Zamparo på Les prés Rousselins. Därifrån åkte vi och provsmakade Calvados på Boulard, käkade mera galetter och crepes samt njöt av det vackra området.
Normandie och Bretagne. Del 3.
I Bretagne bodde vi på Le jardin du Coramille i Baguer -Pican ca 20 km från St Malo. Vi hade valt att bo i en liten stuga i den stora prisbelönta trädgården! Ett bra val, för det var helt fantastiskt mysigt! Både stugan som var väldigt franskt inredd och trädgården med små sitthörnor utspridda i grönskan bland blommor, bambu och fiskdamm.
Därifrån gjorde vi en dagtur till Dinan, en mysig liten stad med mycket turister men ändå charmen kvar. I Dinan åt vi resans bästa galette, med skivat ankbröst och vitlökssmör på Creperie Ahna. På hemvägen åkte och kollade in Dinard, en klassisk badort med blåvitrandiga parasoll och dyr glass.
Vi var lägligt nog i Frankrike den 14 juli... då åkte vi till St Malo och tittade på ett galet maffigt och långt fyrverkeri, det pågick längre än något annat jag sett.
Normandie och Bretagne. Del 2.
Efter några dagar av harmoni åkte vi vidare. Vi stoppade i Rouen, den största staden i regionen. Tittade på och i den stora katedralen, och åt äcklig kyckling på en turistfälla som var det enda som var öppet, eftersom vi som vanligt ville äta för sent. Jag provade en klänning från Antik Batik och drog lite i några Sonia Rykiel-plagg, men köpte ingenting.
Efter att ha betalat 5 Euro för att åka över Pont du Normandie (Europas största bro?) kom vi till turistorten nummer ett i området; Honfleur. Det fanns tusen restauranger som alla serverade samma sak till samma pris. Precis som längs en strandpromenad på ett charterresmål. Visst var det mysigt, men inte riktigt vår kopp av te. På samma sätt som Gamla stan i stockholm är väldigt fint, men inte en lördag i juli. Honfleur kommer nog mera till sin rätt tidigt på våren eller sent på hösten.
Vi bodde på ett litet hotell; Les Cascades, mitt i Honfleur. På bilden ser man hotellskylten, en liten svart på vänstra sidan. Och från vårt fönster såg vi ut på den här lilla gatan. Otroligt pittoreskt och mysigt. Men jag föredrar B&B före hotell. Den största behållingen var att jag kom på att friterade kapris är knasigt gott.
Vårt nästa inbokade B&B låg i Bretagne. Men vi tog dagen på oss att köra dit. Först åkte vi längs kusten ner till Trouville och Deuville, riktigt gamla badorter som var kul att se men inte vad vi helst ville se så vi gasade på ner mot Bretagne.
Efter att ha betalat 5 Euro för att åka över Pont du Normandie (Europas största bro?) kom vi till turistorten nummer ett i området; Honfleur. Det fanns tusen restauranger som alla serverade samma sak till samma pris. Precis som längs en strandpromenad på ett charterresmål. Visst var det mysigt, men inte riktigt vår kopp av te. På samma sätt som Gamla stan i stockholm är väldigt fint, men inte en lördag i juli. Honfleur kommer nog mera till sin rätt tidigt på våren eller sent på hösten.
Vi bodde på ett litet hotell; Les Cascades, mitt i Honfleur. På bilden ser man hotellskylten, en liten svart på vänstra sidan. Och från vårt fönster såg vi ut på den här lilla gatan. Otroligt pittoreskt och mysigt. Men jag föredrar B&B före hotell. Den största behållingen var att jag kom på att friterade kapris är knasigt gott.
Vårt nästa inbokade B&B låg i Bretagne. Men vi tog dagen på oss att köra dit. Först åkte vi längs kusten ner till Trouville och Deuville, riktigt gamla badorter som var kul att se men inte vad vi helst ville se så vi gasade på ner mot Bretagne.
Ägg i Asien.
National Park, Indien.
Jag ville ha stekt ägg utan gulan. Det var svårt att förmedla med teckenspråk. Jag fick steka det själv :)
Mae Ngad, Thailand.
Bodde som i en bungalo på en brygga på en sjö, den var förbunden med flera, varav en var köksbryggan. De kokade äggen i typ två minuter. Jag var ute i köket och visade att jag ville koka det i tio... de tittade på mig som om jag var helt vrickad. Så efter sju var jag ju bara tvungen att låta dem ta upp ägget, som jag fortfarande inte kunde äta när jag kom bort till vår brygga.
Sabai Phyi Guesthouse, Mandalay, Burma.
Stekt ägg anländer flytande i ungefär en halv deciliter olja... Omelett var bättre!
Jag ville ha stekt ägg utan gulan. Det var svårt att förmedla med teckenspråk. Jag fick steka det själv :)
Mae Ngad, Thailand.
Bodde som i en bungalo på en brygga på en sjö, den var förbunden med flera, varav en var köksbryggan. De kokade äggen i typ två minuter. Jag var ute i köket och visade att jag ville koka det i tio... de tittade på mig som om jag var helt vrickad. Så efter sju var jag ju bara tvungen att låta dem ta upp ägget, som jag fortfarande inte kunde äta när jag kom bort till vår brygga.
Sabai Phyi Guesthouse, Mandalay, Burma.
Stekt ägg anländer flytande i ungefär en halv deciliter olja... Omelett var bättre!
Sammanfattning Asienresa 1
Vintern 02/03 gjorde jag och Pojkvän en tremånadersresa i Thailand, Laos och Kambodja. Vi flög med det ryska (ökända?) flygbolaget Aeroflot som alltid har 16 timmars transfer på Moskvas flygplats, vilket MÅSTE vara världens fulaste och otrevligaste flygplats? Iaf så köpte vi varmt vatten för 3 dollar per minitekopp till våra nudlar, och roade oss med att sammanfatta resan punktvis. Detta är resultatet.
Antal dagar borta: 90
Antal olika Guesthouses: 24
Antal nätter på natttåg/nattbuss: bara 3
Längst resa i ett svep ej bokad genom ett ställe utan tre:
Pai - Chiang Mai - Bangkok - Trat - Koh Chang. ca 30 timmar med några timmars shopping i Chiang Mai. Ytterst välplanerat och ganska på håret. Bokade minibuss Bkk-Koh Chang hos en LITEN resebyrå på gatan bakom Khao San road via telefon från Chiang Mai. Vet inte vem som var nervösast, vi för att det skulle blivit fel eller tjejen på resebyrån för att vi inte skulle dyka upp.
Nyttjade färdmedel:
Tuktuk, Taxi, Mc, Cykel, Tåg 2:a klass sovvagn, Speedboat, annan båt, Elefant, Songthaew, FulFlyg, Finflyg. Buss = lokalbuss i Bangkok (stolt), lokalbuss i Laos (trång), Minibuss, Vipbuss till Vientianne från Bkk (riktigt bra) SuperVip till Surat Thani från Bkk (totalblåsta)
Nyttjade valutor: Kip, Riels, Dollar, Baht. (Varav tre samtidigt i Laos)
Finast bungalowboende: Sipsongpanna, Pai
Bästa vykorts-vy från veranda: Had Son, Koh Pha Ngan
Bästa stranden: White Sand Beach, Koh Chang. (delen av stranden som hör till White Sand Beach Resort)
Skönast atmosfär (boende): Had Tian Bungalows, Koh Pha Ngan
Skönast atmosfär (ställe): Pai
Bästa vattenfallet: Kuang Si, Luang Prabang
Tat Kuang Si. Galet stort vattenfall utanför Luang Prabang, Laos.
På bilden ses mindre än 1/3 skulle jag gissa.
Bästa middagen: Eat Me Art Restaurant, Bangkok (2500 baht för 2 pers.)
Knepigaste "samtalet" under öl-på-stranden-kväll:
Med grabbarna grus som jobbade där vi bodde på Koh Chang. En är döv och den andra pratar knagglig engelska och skäms för fula tänder och håller därför för munnen...
Finast tempel: "Det rosa" i Luang Prabang.
Bästa skylten:
En kvinnlig "herr gårman". Med kjol och långt hår. Från början. Inte så det blir en stel gubbe med kjol som när skyltarna här i Sverige snyggats till. Luang Prabang.
Otrevligast service:
Klar vinnare: Alla som jobbar för Aeroflot eller på flyplatsen i Moskva.
Stark tvåa: Tyskarna som driver Khao Yai Garden Lodge.
Artigast service: Personalen ombord på flygningen Luang Prabang - Chiang Mai.
Bäst service: Had Tian Bungalows, Koh Pha Ngan. "Vill ni ha någonting särskilt till fullmoonpartyt ikväll?"
Bästa bad:
1. I ösregn på Koh Chang.
2. I vatten från varma källor när luften höll 12 grader, Thapai Spa Camping, Pai.
3. I den klarblå svala ån efter klättring vid grottan Phu Kham, Vang Vieng.
Vackrast natur: Laos
Storstad vi trivdes bäst i: Phnom Phen, Kambodja.
Bäst solnedgång: Liggande i hängmattan på verandan. Koh Chang.
Bästa köp: Converse all star. 115 kr. Bkk. Kan ev vara äkta.
Antal ställen vi tittade på i Vientianne innan vi hittade rätt boende: 11
Rätt boende i Vientianne: Khamuongsa GH. Bungalowliknande rum på bakgården för 4 dollar natten.
Bästa Mangoshaken: Had Tian Bungalows, Koh Pha Ngan
Bästa Coconutshaken: Ban Nuna, Koh Chang.
Bästa område att köra mc i och omkring: Angkor
Finast tempel i Angkor: Bayon och Ta Phrom
Ta Phrom, tempel och djungel i symbios.
Bäst Tapas: Delar på vinsten: Friends/Tamarind, båda i Phnom Phen
Bästa "mixed italian starters" tallrik: L´Opera, Vientiane.
Tråkigast pasta: L´Opera, Vientiane
Bäst Pad Thai: Had Tian Bungalows, Koh Phan Ngan.
Antal nätter på sjukhus: Daniel - 2, Ida - 0
Mesta inrednings-tidnings-känsla fast till BRA pris:
Pagoda Inn, Chiang Mai. 315 baht för rum med SKÖN säng, tv med MTV och assnyggt badrum.
Antal dagar borta: 90
Antal olika Guesthouses: 24
Antal nätter på natttåg/nattbuss: bara 3
Längst resa i ett svep ej bokad genom ett ställe utan tre:
Pai - Chiang Mai - Bangkok - Trat - Koh Chang. ca 30 timmar med några timmars shopping i Chiang Mai. Ytterst välplanerat och ganska på håret. Bokade minibuss Bkk-Koh Chang hos en LITEN resebyrå på gatan bakom Khao San road via telefon från Chiang Mai. Vet inte vem som var nervösast, vi för att det skulle blivit fel eller tjejen på resebyrån för att vi inte skulle dyka upp.
Nyttjade färdmedel:
Tuktuk, Taxi, Mc, Cykel, Tåg 2:a klass sovvagn, Speedboat, annan båt, Elefant, Songthaew, FulFlyg, Finflyg. Buss = lokalbuss i Bangkok (stolt), lokalbuss i Laos (trång), Minibuss, Vipbuss till Vientianne från Bkk (riktigt bra) SuperVip till Surat Thani från Bkk (totalblåsta)
Nyttjade valutor: Kip, Riels, Dollar, Baht. (Varav tre samtidigt i Laos)
Finast bungalowboende: Sipsongpanna, Pai
Bästa vykorts-vy från veranda: Had Son, Koh Pha Ngan
Bästa stranden: White Sand Beach, Koh Chang. (delen av stranden som hör till White Sand Beach Resort)
Skönast atmosfär (boende): Had Tian Bungalows, Koh Pha Ngan
Skönast atmosfär (ställe): Pai
Bästa vattenfallet: Kuang Si, Luang Prabang
Tat Kuang Si. Galet stort vattenfall utanför Luang Prabang, Laos.
På bilden ses mindre än 1/3 skulle jag gissa.
Bästa middagen: Eat Me Art Restaurant, Bangkok (2500 baht för 2 pers.)
Knepigaste "samtalet" under öl-på-stranden-kväll:
Med grabbarna grus som jobbade där vi bodde på Koh Chang. En är döv och den andra pratar knagglig engelska och skäms för fula tänder och håller därför för munnen...
Finast tempel: "Det rosa" i Luang Prabang.
Bästa skylten:
En kvinnlig "herr gårman". Med kjol och långt hår. Från början. Inte så det blir en stel gubbe med kjol som när skyltarna här i Sverige snyggats till. Luang Prabang.
Otrevligast service:
Klar vinnare: Alla som jobbar för Aeroflot eller på flyplatsen i Moskva.
Stark tvåa: Tyskarna som driver Khao Yai Garden Lodge.
Artigast service: Personalen ombord på flygningen Luang Prabang - Chiang Mai.
Bäst service: Had Tian Bungalows, Koh Pha Ngan. "Vill ni ha någonting särskilt till fullmoonpartyt ikväll?"
Bästa bad:
1. I ösregn på Koh Chang.
2. I vatten från varma källor när luften höll 12 grader, Thapai Spa Camping, Pai.
3. I den klarblå svala ån efter klättring vid grottan Phu Kham, Vang Vieng.
Vackrast natur: Laos
Storstad vi trivdes bäst i: Phnom Phen, Kambodja.
Bäst solnedgång: Liggande i hängmattan på verandan. Koh Chang.
Bästa köp: Converse all star. 115 kr. Bkk. Kan ev vara äkta.
Antal ställen vi tittade på i Vientianne innan vi hittade rätt boende: 11
Rätt boende i Vientianne: Khamuongsa GH. Bungalowliknande rum på bakgården för 4 dollar natten.
Bästa Mangoshaken: Had Tian Bungalows, Koh Pha Ngan
Bästa Coconutshaken: Ban Nuna, Koh Chang.
Bästa område att köra mc i och omkring: Angkor
Finast tempel i Angkor: Bayon och Ta Phrom
Ta Phrom, tempel och djungel i symbios.
Bäst Tapas: Delar på vinsten: Friends/Tamarind, båda i Phnom Phen
Bästa "mixed italian starters" tallrik: L´Opera, Vientiane.
Tråkigast pasta: L´Opera, Vientiane
Bäst Pad Thai: Had Tian Bungalows, Koh Phan Ngan.
Antal nätter på sjukhus: Daniel - 2, Ida - 0
Mesta inrednings-tidnings-känsla fast till BRA pris:
Pagoda Inn, Chiang Mai. 315 baht för rum med SKÖN säng, tv med MTV och assnyggt badrum.
Vad händer egentligen
Efter en resa på 10 dagar utan att ha avbokat DN har man en hel del att läsa ifatt...
Igår läste jag artiklar från förra helgens resebilaga och söndagsbilaga. Och kände mig glad att jag redan besökt delar av världen som snart inte är vad de har varit. Men kände mig samtidigt bestört över vad vi gör med vår värld.
I den ena artikeln läste jag om (den heliga?) floden Ganges i Indien, att den innehåller 1 499 500 fler kolibakterier än vad badbart vatten bör göra. Att kommunen Varanasi vill lösa det på ett sätt, och delstaten Uttar Pradesh på ett annat. Så nu görs ingenting för att stoppa utsläpp eller rena vattnet. 60 000 människor fortsätter att bada i floden varje dag, och avsluta detta med att ta en klunk av vattnet, för "en droppe av moder Gangas vatten renar alla synder". Jag har badat och fått en kallsup i Ganges... utan biverkningar vad jag vet, så lite heligt är kanske vattnet ändå.
Den andra artikeln handlade om Siem Reap och templen i Angkor i Kambodja. Att man räknar med att ta emot 2 miljoner turister i år. Det dubbla år 2010. Att templen inte riktigt pallar trycket och att den naturliga vattentillförseln bara räcker till att möta hälften av behovet. Att lyxhotellen borrar egna brunnar till grundvattnet som börjar sjunka. Om det sjunker mera kan sandjorden där templen står torka ut så att det inte orkar bära upp tyngden. Att man diskuterar en lösning, men inte har någon färdig. Att man så småningom kommer slussa runt turisterna i tempelområdet med eldrivna bussar. Bra men ändå dåligt. Hej Disneyland. Hejdå det stillsamma, vackra, rofyllda Angkor vi besökte i slutet av 2002.
Igår läste jag artiklar från förra helgens resebilaga och söndagsbilaga. Och kände mig glad att jag redan besökt delar av världen som snart inte är vad de har varit. Men kände mig samtidigt bestört över vad vi gör med vår värld.
I den ena artikeln läste jag om (den heliga?) floden Ganges i Indien, att den innehåller 1 499 500 fler kolibakterier än vad badbart vatten bör göra. Att kommunen Varanasi vill lösa det på ett sätt, och delstaten Uttar Pradesh på ett annat. Så nu görs ingenting för att stoppa utsläpp eller rena vattnet. 60 000 människor fortsätter att bada i floden varje dag, och avsluta detta med att ta en klunk av vattnet, för "en droppe av moder Gangas vatten renar alla synder". Jag har badat och fått en kallsup i Ganges... utan biverkningar vad jag vet, så lite heligt är kanske vattnet ändå.
Den andra artikeln handlade om Siem Reap och templen i Angkor i Kambodja. Att man räknar med att ta emot 2 miljoner turister i år. Det dubbla år 2010. Att templen inte riktigt pallar trycket och att den naturliga vattentillförseln bara räcker till att möta hälften av behovet. Att lyxhotellen borrar egna brunnar till grundvattnet som börjar sjunka. Om det sjunker mera kan sandjorden där templen står torka ut så att det inte orkar bära upp tyngden. Att man diskuterar en lösning, men inte har någon färdig. Att man så småningom kommer slussa runt turisterna i tempelområdet med eldrivna bussar. Bra men ändå dåligt. Hej Disneyland. Hejdå det stillsamma, vackra, rofyllda Angkor vi besökte i slutet av 2002.
Några dagar i Siem Reap och Angkor
Ankomst.
Båten lämnar Phnom Phen klockan 7 på morgonen. Vi sitter som de flesta andra backpackers på taket. Här ser man bäst, och det finns lite att titta på. Till att börja med ”förorterna” till Phnom Phen. Först nu fattar vi hur stor staden är, vi åker förbi rader av hus i flera kilometer. Sedan blir floden bredare och det finns mest träd att titta på, då åker boken och matsäcken fram. När vi närmar oss Siem Reap åker vi förbi en flytande by, komplett med polis, kyrka, skola och mack, då är det kameran som åker fram.
Solen steker bra, men det känner man inte eftersom det fläktar. Vi lärde oss detta ”the hard way” under en tidigare resa, så vi har smörjt in oss med solkräm. Ganska många tänker nog inte på det, för under kommande dagar bland templen ser vi otaliga rödbrända ryggar, näsor, fötter…
Vi anländer till hamnen i Siem Reap mitt på dagen. Där står en nätt välkomstkommitté; runt 100 män med olika skyltar.
På hälften av skyltarna står namn på personer som gjort det smidigt för sig (vi) och på den andra hälften står namn på olika guesthouse. Vi har lokaliserat lappen med våra namn till mitten av klungan och tar sikte på den. Vi har bokat rum här i Siem Reap genom guesthouset i Phnom Phen. Då ingår nämligen mc-resan från hamnen in till staden, och den kan vara ”dyr” för det är ganska långt.
Vi anländer till hamnen i Siem Reap mitt på dagen. Där står en nätt välkomstkommitté; runt 100 män med olika skyltar.
På hälften av skyltarna står namn på personer som gjort det smidigt för sig (vi) och på den andra hälften står namn på olika guesthouse. Vi har lokaliserat lappen med våra namn till mitten av klungan och tar sikte på den. Vi har bokat rum här i Siem Reap genom guesthouset i Phnom Phen. Då ingår nämligen mc-resan från hamnen in till staden, och den kan vara ”dyr” för det är ganska långt.Inkluderad mc-resa, so far so good. Friendly guesthouse är det vi kommer till. Det är ett ok ställe, inte så speciellt, men det får duga. När vi installerat oss går vi ut för att träffa Hamid, som vi tillbringade några dagar med i Phnom Phen. Han har åkt bil upp med någon han träffat, och anlänt till Friendly dagen innan. Han skrattar åt färden och vilka hastigheter de kört i på vägar som inte har rätt att kallas vägar. Bilen, en Toyota Camry såklart, höll hela resan men han hade funderat på hur länge en bil i Kambodja håller i genomsnitt.
Mc trubbel. Igen.
Killarna som kört oss från hamnen tycker förstås att vi är ”deras” kunder, att vi ska åka med dem under hela vistelsen. Vi har istället funderat på att hyra mc för att köra själva, så vi hör efter om vi kan hyra en från dem. No, no. Den kommer bli stulen. Det är farligt att köra själv. Till slut får vi ett pris på 8 dollar per dag. Men allt måste dubbelkollas.
Inne i staden finns en riktig uthyrningsfirma som verkar seriös. Här kan vi hyra för 7 dollar/dag, då ingår ett rejält lås. Bossen för firman är en liten rund man. ”I will tell you about safety” säger han. ”Om ni parkerar på anvisade parkeringsplatser och sparar kvittot så är det lugnt. Finns det ingen parkeringsplats så håller försäljarna koll på bågen åt er, om ni köper nånting av dem”.
Killarna som kört oss från hamnen tycker förstås att vi är ”deras” kunder, att vi ska åka med dem under hela vistelsen. Vi har istället funderat på att hyra mc för att köra själva, så vi hör efter om vi kan hyra en från dem. No, no. Den kommer bli stulen. Det är farligt att köra själv. Till slut får vi ett pris på 8 dollar per dag. Men allt måste dubbelkollas.
Inne i staden finns en riktig uthyrningsfirma som verkar seriös. Här kan vi hyra för 7 dollar/dag, då ingår ett rejält lås. Bossen för firman är en liten rund man. ”I will tell you about safety” säger han. ”Om ni parkerar på anvisade parkeringsplatser och sparar kvittot så är det lugnt. Finns det ingen parkeringsplats så håller försäljarna koll på bågen åt er, om ni köper nånting av dem”.
När vi kommer tillbaka till guesthouset är killarna inte lika friendly längre. Vi kunde minsann ha fått hyra av dem för 5 dollar. Nu vill de plötsligt ha betalt för resan från hamnen. Då tröttnar min pojkvän och biter ifrån. ”Ni sa 8 dollar förut så skyll er själva. Vi tänker inte betala för resan, vi betalar för rummet och det var dealen. Passar det inte så kan vi flytta och då tjänar ni inget.” Han har lärt sig, killen som blåögd trodde att Royal Palace var stängt och tyckte det lät som en bra idé att åka tuk-tuk för 10 baht istället första dan i Bangkok.
Killarna tjatar inte mera men stämningen är lite ansträngd resten utav vistelsen.
Killarna tjatar inte mera men stämningen är lite ansträngd resten utav vistelsen.
Nu hägrar templen.
Man kan köpa 1,3 eller 7-dagars pass. Vi väljer 3 dagar för att kunna njuta av templen i ett soft tempo. Vilket man än väljer ingår några timmar dagen innan passet börjar gälla. De flesta klättrar då upp på Phnom Bakheng för att titta på solnedgången. Så även vi.
När vi klättrat, snubblat över rötter och pustat oss upp en bra bit, sitter plötsligt en man utan ben och tigger invid kanten. Då undrar man hur han kom dit, hävde han sig upp på armarna? Eller var det nån som hjälpte honom, och får han behålla nåt av pengarna han får själv?
Den här dagen är det molnigt, så när vi väl kommer upp kan vi förstås inte se någon sol. Utsikten i sig är mäktig, och att se det tidigare regnet ånga upp ur djungeln gör att vi är glada ändå.
När vi klättrat, snubblat över rötter och pustat oss upp en bra bit, sitter plötsligt en man utan ben och tigger invid kanten. Då undrar man hur han kom dit, hävde han sig upp på armarna? Eller var det nån som hjälpte honom, och får han behålla nåt av pengarna han får själv?
Den här dagen är det molnigt, så när vi väl kommer upp kan vi förstås inte se någon sol. Utsikten i sig är mäktig, och att se det tidigare regnet ånga upp ur djungeln gör att vi är glada ändå.
Ansikten, fladdermöss och stoora träd.
Första dagen tar vi lite sovmorgon. Efter frukost puttrar vi iväg och börjar vid Angkor Thom och Bayon. Det är otroligt maffigt. Alla ”torn” kröns längst upp av ett ansikte i vardera väderstreck.
Dessa ansikten fascinerar min pojkvän så mycket att han måste köpa ett i trä som souvenir. Säkert en timma vandrar vi i gångarna på den lilla marknaden i Siem Reap för att hitta ”det rätta ansiktet”. Till slut hittar han ett som han gillar OCH lyckats pruta ner till 6 dollar.Högt uppe på ett av tornen står en man och grejar med någonting. Efter att ha studerat honom en stund fattar vi att han spetsar fladdermöss på en pinne inne i en hålighet, drar ut pinnen, plockar av fladdermusen och daskar ihjäl den mot tempelväggen. Han har fått ihop en bra hög på en liten stund. Kul jobb? Eller ska han kanske grilla dem och sälja?
Dagen fortsätter. Om man lämnar huvudtemplen är det lugnt och skönt. Det är grönt och nästan inga turister. Ta Prohm blir såklart en favorit. Det är ett av de tempel man lämnat lite som man fann det, överväxt av djungeln. Det är delvis träden som håller uppe byggnaden, tog man ner träden skulle delar av templet rasa, och förlora mycket av sin charm. Många bilder vi sett när vi läst om Angkor är tagna vid Ta Prohm, och självklart tar vi också kort, där vi står som små pyttar vid träden.
Charmig guide.
Vid Takeo vill en liten kille vara vår guide för en dollar. Vi tycker att vi kan läsa tillräckligt i våra böcker, men han är envis. ”You are rich”, menar han, så vad är en dollar för er. Vi försöker säga att vi inte är rika i det land vi kommer från. Det köper han inte så lätt, vi har ju flugit hit, då är man rik, punkt slut. ”And when you have no money you just go to machine and get more.” Ja, så kan man ju se det. Vid det här laget är vi rätt imponerade av hur bra engelska den här killen pratar. Han har nog inte fyllt tio år ännu, och argumenterar bort oss lätt. En dollar är det värt att få prata mer med honom.
Han berättar om stenarna; att det bara är ett lager av riktig sten, under det lagret är allt uppbyggt av en hålig sten som dränerar. Detta hade vi undrat över, när vi sett röda håliga stenar vid delvis rasade tempel. Han säger att han brukar slå vad med turister om att det är AC längst upp i den högsta delen av Takeo. Jag blir lite förbryllad och förstår inte vad han menar. Jag sätter inte emot men vi följer med och väl uppe står det klart att han har rätt. Det blåser från alla väderstreck, mycket märkligt, och det känns verkligen som att komma in i ett AC- kylt rum.
Vi får betala honom vår dollar bakom en pelare för att en vakt cirkulerar utanför. Egentligen får inte barn arbeta som guider, det finns ju officiella sådana. Detta stör honom lite, förut kunde han vara vid de populärare templen och då tjänade han mera. Pengarna använder han till engelska lektioner. För när han blir stor ska han bli en riktig guide. Jag tror att det kommer gå bra för honom.
Vid Takeo vill en liten kille vara vår guide för en dollar. Vi tycker att vi kan läsa tillräckligt i våra böcker, men han är envis. ”You are rich”, menar han, så vad är en dollar för er. Vi försöker säga att vi inte är rika i det land vi kommer från. Det köper han inte så lätt, vi har ju flugit hit, då är man rik, punkt slut. ”And when you have no money you just go to machine and get more.” Ja, så kan man ju se det. Vid det här laget är vi rätt imponerade av hur bra engelska den här killen pratar. Han har nog inte fyllt tio år ännu, och argumenterar bort oss lätt. En dollar är det värt att få prata mer med honom.
Han berättar om stenarna; att det bara är ett lager av riktig sten, under det lagret är allt uppbyggt av en hålig sten som dränerar. Detta hade vi undrat över, när vi sett röda håliga stenar vid delvis rasade tempel. Han säger att han brukar slå vad med turister om att det är AC längst upp i den högsta delen av Takeo. Jag blir lite förbryllad och förstår inte vad han menar. Jag sätter inte emot men vi följer med och väl uppe står det klart att han har rätt. Det blåser från alla väderstreck, mycket märkligt, och det känns verkligen som att komma in i ett AC- kylt rum.
Vi får betala honom vår dollar bakom en pelare för att en vakt cirkulerar utanför. Egentligen får inte barn arbeta som guider, det finns ju officiella sådana. Detta stör honom lite, förut kunde han vara vid de populärare templen och då tjänade han mera. Pengarna använder han till engelska lektioner. För när han blir stor ska han bli en riktig guide. Jag tror att det kommer gå bra för honom.
På området.
Vi är mycket nöjda med att vi hyrde mc. Vi känner oss fria. Att köra runt i omgivningarna är nog halva nöjet. Alla vägar är asfalterade och det är lätt att hitta med en enkel karta. Med jämna mellanrum ligger ett hus lite avsides; toaletter. Rena och snygga. Utanför nästan varje toaletthus håller man på att plantera blommor. Området är till stor del anpassat för västerländska, pengastinna turister, varav många flyger in över dagen. Det märks även på entrépriset.
Det ligger flera stora hotellkomplex mellan Siem Reap och tempelområdet, men i stora delar av staden finns inget av detta. Den är anpassad för backpackers med många billiga guesthouses som har bananpannkakor på menyerna. Och det är skönt så.
Det ligger flera stora hotellkomplex mellan Siem Reap och tempelområdet, men i stora delar av staden finns inget av detta. Den är anpassad för backpackers med många billiga guesthouses som har bananpannkakor på menyerna. Och det är skönt så.
Parkeringen är inget bekymmer alls. Vid varje ställe där det överhuvudtaget är möjligt att stanna finns försäljare. De slåss nästan om att vi ska parkera hos dem.
När vi kommer tillbaka efter en stund vid templet hör man ”buy cold drink”, ”buy fanta”, "buy coconut”. När vi visar mc-nycklarna tystnar alla. Vi köper läsk eller vatten vid ståndet där vi parkerat, vinkar hejdå och glider vidare.
När vi kommer tillbaka efter en stund vid templet hör man ”buy cold drink”, ”buy fanta”, "buy coconut”. När vi visar mc-nycklarna tystnar alla. Vi köper läsk eller vatten vid ståndet där vi parkerat, vinkar hejdå och glider vidare.
Barn som säljer flöjter dräller det verkligen av. Dräller är ett hemskt ord att använda, men så känns det. Jag tänker att om jag är törstig så handlar jag nåt, är jag inte törstig kan jag inte bli övertalad att jag måste köpa en flaska vatten…Och vill jag inte ha en flöjt så kommer jag heller inte köpa tre, även om de är billiga… Men så funkar det inte i Asien.
Vi testade att ignorera – leder till mera påtryckningar.
Att säga ”No thank you” trevligt – leder till argumentation.
Vara ironiska och försöka sälja vår guidebok/armband/vattenflaska med samma attityd som de har – leder till total oförståelse.
Sen kom vi på det enda sättet att slippa ifrån en försäljare: att säga ett kort ”dhe”. Vilket betyder ”nej” på khmer.
Första reaktionen när jag ser en försäljare vända sig bort är lättnad, ett litet ord och så slipper jag honom. Sen känner jag mig vidrig. Många människor lever under hemska förhållanden och jag skulle vilja hjälpa alla. Men det har jag inte budget till, och så får det inte plats tjugoåtta flöjter i min ryggsäck.
Efter en enkel middag på vårt GH somnar vi som små barn. Kanske är det alla intryck som måste bearbetas med drömmar.
Det är inte bara templen som är underhållande.
Dag 2 vaknar jag med träningsvärk i benen… Templens trappor ser inte ut som trappor. Man klättrar mera längs sidorna.
Vi har hört att soluppgången vid huvudtemplet, Angkor Wat ska vara något speciellt, så vi åker dit tidigt. Nog är det speciellt alltid. Flera hundra japaner har radat upp sig, med minst två kameror och ett stativ var.
Eftersom vi uppskattar mc-turerna så mycket bestämmer vi oss för att därefter åka till Bantey Srei, som ligger 37 km utanför Siem Reap, ungefär 30 km från de andra templen.
Vägen är bra och vi åker bredvid åkrar och genom byar. När vi kommer fram är vi bland de första besökarna, så det är ljuvligt tyst. Bantey Srei är rödare än många av de andra templen, och den tidiga förmiddagssolen gör ljuset väldigt speciellt. Det blir några fina bilder, bland annat på dammen utanför med näckrosor i.
När det börjar bli för många besökare för vår smak kör vi tillbaka. Vi svänger in vid en skylt som säger: Bantey Samre 3km. Templet Bantey Samre är inte lika underhållande som vägen dit. Det är 3 km av rallyväg, lätt rödaktig sand med gropar och hjulspår. Jag kör och det går finfint, bara man tänker ”yeeha” och inte tvekar när det slirar är det mest kul.
Vi har hört att soluppgången vid huvudtemplet, Angkor Wat ska vara något speciellt, så vi åker dit tidigt. Nog är det speciellt alltid. Flera hundra japaner har radat upp sig, med minst två kameror och ett stativ var.
Eftersom vi uppskattar mc-turerna så mycket bestämmer vi oss för att därefter åka till Bantey Srei, som ligger 37 km utanför Siem Reap, ungefär 30 km från de andra templen.
Vägen är bra och vi åker bredvid åkrar och genom byar. När vi kommer fram är vi bland de första besökarna, så det är ljuvligt tyst. Bantey Srei är rödare än många av de andra templen, och den tidiga förmiddagssolen gör ljuset väldigt speciellt. Det blir några fina bilder, bland annat på dammen utanför med näckrosor i. När det börjar bli för många besökare för vår smak kör vi tillbaka. Vi svänger in vid en skylt som säger: Bantey Samre 3km. Templet Bantey Samre är inte lika underhållande som vägen dit. Det är 3 km av rallyväg, lätt rödaktig sand med gropar och hjulspår. Jag kör och det går finfint, bara man tänker ”yeeha” och inte tvekar när det slirar är det mest kul.
Efter lunch åker vi till Angkor Wat igen. Första gången orkade vi inte gå ända fram och eftermiddagsljuset ska göra tydligen templet mera rätta…
Visst är det otroligt, men det är liksom för stort, jag kan inte ta in allt. Jag köper ett vykort, men det visar inte heller hur sjukt stort det är. På baksidan av Angkor Wat håller man på att förbereda en nyårskonsert med Jose Carrera, med ljusshow mot väggen, så det springer ljus- och ljud tekniker med sladdar överallt. Jag har mer behållning av att studera dem…värsta utrustningen… Biljetterna till konserten kostar i stil med 500 dollar.
Efter en dag fylld av vykortsvyer får solnedgången från Phnom Bakheng får en ny chans att visa vad den går för. Den här gången förstår vi hypen.
Lite senare äter vi avskedsmiddag med Hamid som ska vidare till Laos. I Siem Reap ligger några ganska bra restauranger. På Red Piano äter grabbarna kött, och jag väljer pestopasta. Det är grönt, men smakar inte så mycket som pesto. Jag vet ju egentligen; ska man äta västerländskt ska det vara på ett dyrt ställe, annars smakar inhemsk mat bättre.
Bättre soluppgång.
Dag 3 börjar också tidigt. Solen går upp före 06.00 så strax efter fem åker vi från guesthouset.
På vägen mot tempelområdet köper vi färska baguetter till frukost.Eftersom vi är ute efter bara själva soluppgången mer än just soluppgången över ett tempel idag har vi sett ut ett annat ställe som kan vara lämpligt.Sras Srang, är enligt kartan en barey – vatten reservoar, och ser ut lite som en sjö. I skogskanten sätter vi oss på en bänk och njuter av det lila ljuset bakom trädtopparna på andra sidan ”sjön”. När solen lyser mera orange kommer en väldig massa människor cyklande på vägen. Lokalbefolkningen som ska till jobbet. Vi antar att de flesta arbetar vid templen. Alla gräsytor klipps för hand, med en lång kniv och en pinne… tänk vad många som skulle förlora sitt arbete om man köpte in en åkgräsklippare.
Mitt favorittempel blir Ta Som. Det är litet, mysigt, och lite överväxt. Det går att ”ta in”. Ett tempel i min smak.
Men hur vackra och imponerande templen än är kan man bli lite tempeltrött. Vissa tempel kör vi bara förbi. ”Orkar vi stanna och titta?” ”Nej.” Så vi saktar bara ner på farten. ”Mmm, ser fint ut, gasa nu”. Ändå tycker jag att tre dagar har varit ganska lagom. Det har varit en upplevelse att se dessa mästerverk, även om det är svårt att förstå hur det måste ha sett ut under storhetstiden.
Vi funderar på vad Sverige har som skulle kunna mäta sig med Angkor Wat.
Braehus?
Vi funderar på vad Sverige har som skulle kunna mäta sig med Angkor Wat.
Braehus?
17 timmar på Buss
I och med att våra dagar i Angkor är över är det också dags att lämna Kambodja. Två trevliga veckor har det blivit. Imorgon väntar resan tillbaka till Thailand.
Vi har bokat buss och våra gissningar att det inte kommer vara en sådan buss som försäljarna visat bilder på visar sig vara helt korrekta. Som vanligt har de sagt att en buss ska hämta upp och sen byter man till en större. Vi byter aldrig buss. Men vad kan man göra åt det.
Vi har ju hört att vägen är riktigt dålig, men vad som väntade hade vi inte riktigt kunnat föreställa oss. Efter ett tag hämtar jag min sportbehå från ryggsäcken, och drar den över min vanliga bh. Så dålig är vägen…
Men visst kom vi fram, bara tre timmar senare än angiven tid. Om man jämför med många som åkte på lastbilsflak, med hjälm så vi åkte förhållandevis bra, vi hade tom AC stundtals.
Vi har ju hört att vägen är riktigt dålig, men vad som väntade hade vi inte riktigt kunnat föreställa oss. Efter ett tag hämtar jag min sportbehå från ryggsäcken, och drar den över min vanliga bh. Så dålig är vägen…
Men visst kom vi fram, bara tre timmar senare än angiven tid. Om man jämför med många som åkte på lastbilsflak, med hjälm så vi åkte förhållandevis bra, vi hade tom AC stundtals.
Väl över gränsen till Thailand har vi tänkt ta oss till Khao Yai nationalpark, men räknar inte med att vi ska hinna dit samma dag. Nu får vi dock se hur lokaltrafik med buss kan fungera ypperligt. Vi slussas vidare till buss efter buss. Jag får låna en mobiltelefon av biljett-tjejen för att boka ett rum, med hämtning på busstationen. Så klockan halv tolv på natten landar vi i mjuka sängar på Khao Yai Garden Lodge. Men det är faktiskt något klichéfyllt ”en annan historia”.
Fakta:
Speedboat från Phnom Phen till Siem Reap:
Tar 5 timmar. Kostar 22 dollar.
Tempelpass:
1 dag: $20, 3 dagar: $40, 7 dagar: $70.
1 dag: $20, 3 dagar: $40, 7 dagar: $70.
Hyra mc:
7 dollar/dag
7 dollar/dag
Bensin / lunch:
Inte långt från Angkor Wat ligger en stor öppen yta, där man kan äta lunch. Restaurangerna är av gatuståndstypen, och serverar det vanliga; nudelsoppa, wok, bananpannkakor. Här går det också bra att tanka om man behöver det. Närmare staden finns större mackar.
OBS! Alla priser har säkerligen höjts. Vi var där i slutet av 2002.
Inte långt från Angkor Wat ligger en stor öppen yta, där man kan äta lunch. Restaurangerna är av gatuståndstypen, och serverar det vanliga; nudelsoppa, wok, bananpannkakor. Här går det också bra att tanka om man behöver det. Närmare staden finns större mackar.
OBS! Alla priser har säkerligen höjts. Vi var där i slutet av 2002.
