Böcker om resande
Det finns fler böcker än Alex Garlands Beach för den som vill drömma sig bort från Sverige, få inspiration inför en resa, eller bara vill läsa en bra bok. Här är några.
Att förlora Gemma av Katy Gardner.
Att förlora Gemma av Katy Gardner.
Esther åker med sin barndomsvän Gemma till Indien, men resan blir inte alls som hon tänkt.
En jag-vill-veta-hur-det-slutar – bok med levande beskrivningar av landet och resandet. Det känns som om man sitter med på tågen och man kan nästan känna lukterna av curry och avgaser.
Backpacker av Emily Barr.
Partybruttan Tansy packar väskan med vita linnekläder och drar till Asien, mest för att kunna skryta om en cool tid när hon kommer hem.
I Backpacker skildras istället hur hon mognar under sina strapatser i bland annat Laos, Thailand och Tibet, på ett mycket trovärdigt sätt. Thrillertemat som löper genom hela berättelsen är inte lika trovärdigt men det köper man då boken är otroligt inspirerande ur just backpackersynpunkt. Från platser de besöker till tankar om vad som utmärker en backpacker.
Tokyo natt av Elin Lindqvist.
Karolina föddes och bodde sina första år i Japan. När hon är tjugo bosätter hon sig i Tokyo ett år för att lära sig något om landet och om sig själv.
En lättläst bok om de tunga ungdomsåren, där Karolina går på klubb, reflekterar över japans hysteriska tunnelbana och arbetarnas situation i Tokyo och dessutom gör avstickare till natursköna mindre städer.
En tripp till Indien av William Sutcliffe.
Typisk engelsk snubbe reser till Indien med sin bästa väns flickvän… Hon vill få ro med hjälp av yoga och han vill få henne i säng.
En mycket underhållande bok som låter oss följa med både till bergen i norr och stränder i söder med magsjuka däremellan.
Bensin av Karin Ström.
Om San Fransisco, London, Manchester och Stockholm, sedda genom en riktig popnörds ögon. Handlingen förs framåt av huvudpersonen, Titas, entusiasm över nuet genom referenser till musik, filmer, tidningar mm. Gavs ut –97, men kan ändå vara inspirerande fortfarande.
Mitt bästa tips om du ska till Chiang Mai.
Ett av de bästa tipsen jag har när det gäller Thailand, närmare bestämt Chiang Mai, är att åka till "sjön" (som egentligen är en fördämning) Mae Ngad och bo på en husbåt.
Vi fick tipset av en supertrevlig thailändsk tjej på en resebyrå. Hon brukade själv åka dit när hon var ledig några dagar. Vi hyrde en vespa. Det var lätt att hitta och tog nånstans mellan en och två timmar att köra.
Man betalar en del för båten ut till "flottarna" (350 baht) men själva boendet är billigt. Maten har bra pris, men ta med egen dryck för den är dyr!
Jag googlade efter bilder och ramlade på en färdig artikel. Den tar upp vad det kostar och allt man behöver veta och tänka på. Läs här!
Därute var så lugnt och skönt, och vackert! Jag kan inte hitta några bilder som gör det rättvisa. När man satt på sin lilla "veranda" och tittade ut över sjön och bara såg grönblåa berg. Wow!
Här åt jag den godaste fisken jag nånsin smakat. Vi lärde oss att den hette Baa Nin. Man valde i ett nät brevid husbåten vilken man ville ha! Eftersom de på husbåten inte pratade någon engelska och vi hade lämnat vår guidebok på hotellet i Chiang Mai -tung att bära på-dumt tänkt... var det inte helt lätt att konversera. Vi fick peka på olika grytor och göra ljud för att förklara om vi ville ha friterad/stekt eller ångad fisk. Stekt med vitlök var godast, då blev skinnet knaprigt, så man kunde äta hela fisken. Jag som är lite petig med mat satt där med en hel fisk, huvud och allt, och åt med händerna.
Vi trodde att Baa Nin betydde typ fisk. Men senare när vi var på en ö i södra Thailand och gick förbi en grill med fiskar som såg ut ungefär likadant och bara "ah, Baa Nin", blev vi lite skrattade åt, för Baa Nin är visst en typ av insjöfisk, så där stod vi vid havet och kände oss fåniga.
På vägen tillbaka till Chiang Mai kan man ta en avstickare till Queen Sirikit Botanical Garden, en trevlig botanisk trädgård, och vägen dit var också fin.
Vi fick tipset av en supertrevlig thailändsk tjej på en resebyrå. Hon brukade själv åka dit när hon var ledig några dagar. Vi hyrde en vespa. Det var lätt att hitta och tog nånstans mellan en och två timmar att köra. Man betalar en del för båten ut till "flottarna" (350 baht) men själva boendet är billigt. Maten har bra pris, men ta med egen dryck för den är dyr!
Jag googlade efter bilder och ramlade på en färdig artikel. Den tar upp vad det kostar och allt man behöver veta och tänka på. Läs här!
Därute var så lugnt och skönt, och vackert! Jag kan inte hitta några bilder som gör det rättvisa. När man satt på sin lilla "veranda" och tittade ut över sjön och bara såg grönblåa berg. Wow!
Här åt jag den godaste fisken jag nånsin smakat. Vi lärde oss att den hette Baa Nin. Man valde i ett nät brevid husbåten vilken man ville ha! Eftersom de på husbåten inte pratade någon engelska och vi hade lämnat vår guidebok på hotellet i Chiang Mai -tung att bära på-dumt tänkt... var det inte helt lätt att konversera. Vi fick peka på olika grytor och göra ljud för att förklara om vi ville ha friterad/stekt eller ångad fisk. Stekt med vitlök var godast, då blev skinnet knaprigt, så man kunde äta hela fisken. Jag som är lite petig med mat satt där med en hel fisk, huvud och allt, och åt med händerna.
Vi trodde att Baa Nin betydde typ fisk. Men senare när vi var på en ö i södra Thailand och gick förbi en grill med fiskar som såg ut ungefär likadant och bara "ah, Baa Nin", blev vi lite skrattade åt, för Baa Nin är visst en typ av insjöfisk, så där stod vi vid havet och kände oss fåniga.
På vägen tillbaka till Chiang Mai kan man ta en avstickare till Queen Sirikit Botanical Garden, en trevlig botanisk trädgård, och vägen dit var också fin.