När jag var och jobbade hade Pojkvän rensat i musikhyllorna, och hittat några kasettband med heminspelningar på.
På ett är han några år och berättar om hur det varit hos barnvakten Åke, att han ätit plättar med sylt "skära Pojkvän kniv gaffel" följt av ljudeffekter som illusterade hur det lät när han skar, och tittat på björnligan som sa "MASSA GULD". Otroligt söt!!
Dessutom fanns där ett band som han spelat in till mig när jag flyttat hem från England och han skulle var kvar nån månad längre. Han pratar om vad han har gjort, att han saknar mig och spelar lite gitarr. I över en halvtimma. Vissa snuttar är riktigt roliga. Men här och där blir det lite pinsamt. Som när man läser en gammal dagbok. Det är inspelat den 3 juli -99. För sex och ett halvt år sedan! Jag har inte lyssnat sedan dess. Det kändes på samma gång som otroligt länge sedan och ändå så nära, känslan av tiden i England och den man var då kom tillbaka.
Det känns bar att vara 26 och inte 19. Det känns bar att vi bor ihop och inte behöver skicka brevband. Det känns bra att han fortfarande är lika underbar som då.