Vi har bott i samma förort i 4 år. Det är över 60 lägenheter i huset, ibland frågar grannar om jag nyss flyttat in. På vårt våningsplan finns 6 lägenheter. Grannen vägg i vägg är den enda jag snackar med. Damen mittemot har bott i Sverige i 25 år, men vi förstår inte varandra så bra så vi skrattar mest. 
På gott och ont är jag fortfarande väldigt anonym.
Vi umgås med 3 personer här, mer eller mindre ofta. Alla har flyttat hit för att vi bor här. Och för att man faktiskt kan få en hyreslägenhet här såklart.
Det är skönt att slippa den där "jag vet vem alla är-småstadsångesten", men samtidigt tycker jag att det är roligt när ytterligare en läggs till listan av personer jag säger hej till. Nu är det typ 4 utöver redan nämnda.

Men. Jag har faktiskt blivit ganska tjenis med snubbarna i godis/tidnings/video-butiken. Ibland köper jag mjölk där, och fredagsbilagorna. Jag gillar att de accepterar min tia utan att säga: "utan tidning, ingen bilaga". Det är inte så noga här ute. 
Han som jobbade idag kommenterade mitt hår. "snygg frisyr" (Han sa att det var sexigt också. Sånt har jag svårt för. Men jag sa bara tack ) Jag trodde att korta frisyrer med spretiga partier gick hem bäst på söder, men jag trodde fel. Det gjorde mig glad. 
Jag är glad att jag ändå känner mig hemma här i förorten. Men jag glömde min mjölk där på disken.