ÅH! Carin Westers visning var så snygg. Den hade en sån total helhetskänsla.

"Carin har hämtat inspiration till Conte d'Hiver i det overkliga, trolska, men även lite skrämmande som återfinns i sagans värld." 

Det fick man fram på ett bra sätt i visningen. En del av catwalken var beströdd med fakesnö, som yrde upp och skapade lite av en trolsk, rökig, dimma runt fötterna på modellerna. Och de var sminkade som mystiska sagofigurer, med suddigt mörka "innerögonlock".

Kollektionen består till stor del av urfina stickade plagg. Koftor, tröjor och västar i olika längder och modeller. Såklart även snygga, välskräddade jackor, kjolar och byxor. Alla med det, för Carin typiska, lilla extra. I fall, veck och detaljer kring midjan. Hon låter midjan fortsätta vara hög, och kjolslängden krypa uppåt på låret. Men några av de skräddade byxorna har istället låg gren.
Över lag hade hela kollektionen mycket volym och fina detaljer. Grått, svart och beige var de stora färgerna med bland annat lila som accentfärg. Förutom de höga midjorna och kjolarna så gäller såväl herr som dam.

Ellen af Geigerstam hade gjort ett suveränt jobb med stylingen. Lager på lager, väst på kofta, stickad väst på kavaj, långa nedhasade grå sockar, benvärmare och nonchalanta halsdukar.

Plaggen i krossad sammet med volanger var det enda jag inte älskade, annars vill jag köpa ungefär hela kollektionen i höst. För att nämna några favoriter. Den långa klänningen "som hängs upp runt halsen". Den långa stickade koftan i offwhite med detaljer i turkos och senapsgult. Och allt med puffiga ärmar. Jag är lite ledsen över att hennes byxor bara görs till large, på mig sitter inte det sådär löst och snyggt som de ska. Pojkvän ska definitivt ha en kofta och en stickad väst.