ODD at large är ännu en gratistidning. Men gratis är gott och tidningen är både bra och ett komplement till de andra gratisvarianterna.
- Vi vill försöka komma bort från det elitistiska och den trendjournalistik som rådde 90-talet, och skapa en tidning som känns snällare och sätter populärkulturen i ett större sammanhang, säger ODD Magazines chefredaktör Tomas Rajnai till Resumé.
Den är glossig som ett magasin på utsidan, sen är halva tidningen papprig och halva glossig. För att jämföra Odd at large med de andra så har den inte mycket gemesamt med varken Pause eller Galore. Då är den mera lik papperstidningen Rodeo. Och även Bon. Det är snyggt, välskrivet och intressant.
"Plocksidorna" med musik, mode, film, musik osv som alla tidningar har i slutet har här en längre text och inte separata recensioner. Jag gillar. Dessutom har alla texter och artiklar i tidningen begåvats med fotnoter, som alla tillför något extra. Jag gillar också.
Texten Regimskifte fastnar jag för, och den tar väl upp helheten runt Tomas Rajnais uttalande.
Artikeln handlar om populärkulturjournalistiken från 90-talets hyllande av det alternativa "Var man inte indie, var man ingenting" till det brattifierade, kändisälskande 2000-talet. Fredagsbilagorna skrev då om coola band och är idag istället fyllda med paparazzibilder. Scenen i Percy tårar där Killing-gänget paroderar på Expressen Fredag och orden av, på, regerar och rockar är i fokus "sätter fingret på tidsandan" för att använda Odds egna ord. Det tydligaste exemplet på förändingen står Linda skugge för; hon har gått från extremindie till konservativ.
Sen pratar man om finkultur vs poulärkultur och kommer slutligen fram till: Det behövs en ny syn på kultur. Och så skapar man "Det skarpkulturella manifestet" som lanserar begreppet skarpkultur i motsats till skräpkultur. Som idé är jag med. Men jag kan inte skriva under på alla deras exempel. Desperate housewifes och Alex Schulman tycker jag är tveksamma i kategorin skarpkultur liksom jag inte självklart skulle placera Vänner som skräpkultur.
Men. Hur som helst.
Skarpkultur är tex: Stina Nordenstam, The office, Suzanne Osten, South Park.
Och Skräpkultur är tex: Chick lit, Crazy Frog, Fame Factory, Dan Brown, Baywatch.
Odd at large finns att hämta här.
hotspot
Alex Schulman är väl defintivt tveksam i kategorin men Desperate tycker jag passar utmärkt! Måste naturligtvis spana in Odd at large, den verkar klart intressant!
Ida
nja jag får nog hålla med om att både Alex och Desperate inte passar in i skarpkultur. Ärligt är det inte mycket på TV som håller klassen för passa in på skarpkultur.
läste igenom snabbt tidningen idag intressant lite gammla bibel över den fast mer lättillgänglig.
matta
läste precis Odd at large på ett café. Slutsats: kan vi inte bara lägga ner det där med mode? Som fenomen, som tankesätt. Resultatet? Bättre ekonomi, stämning i hela samhället, samt mindre sura och buttra människor överhuvud taget. Tidningen innehöll nån artikel också, den skummade jag igenom. Fint väder idag.
3