Igår när jag åkte in till stan med tunnelbanan så var det ett gammalt tåg. Föraren ropade ut ALLA stationer manuellt. JÄTTEHÖGT! Det var jobbbigt.

Den inspelade rösten kan man ignorera lättare. Jag kan berätta en liten anekdot som bevisar detta.

Jag bor på röd linje. En dag klev jag på grön linje vid hötorget, för att byta till röd vid slussen. Jag tog upp min braiga bok och började läsa.
När jag tittar upp för att kolla vart vi är - jag tyckte att det borde vara Bredäng (15 minuter på röd linje), vilket det kändes som tidsmässigt och ljusmässigt (ja när man åker ofta känner man igen färg på väggar [turkos-aspudden, tegel - mälarhöjden, vita tegel - hornstull] och när det är öppen perong hur långt bort saker då syns i periferin och alltså hur ljust det blir...) - så var vi i Stureby (15 minuter på grön linje).
Jag hade glömt att byta tåg på slussen. Bara det ganska anmärkningvärt. MEN.
Det roligaste av allt är att när jag åker de två efterföljande stationerna för att ta en buss därifrån tvärsöver till min hood inser jag att den inspelade rösten ropar ut alla stationer och antagligen har gjort det hela vägen. Jag har läst mig förbi plingeling, nästa: Medborgarplatsen osv 8 stationer...