Om att känna gemenskap med en total främling. Att bry sig om någon på andra sidan landet (eller andra sidan jorden). Att dela en annan människas glädjeämnen och sorger.
Det berörde mig mycket. Jag kände igen mig och blev inspirerad att tacka alla er vars bloggar jag läser. Och er som läser min blogg.
Ibland när jag ser ett par skor eller ett plagg tänker jag att de skulle den personen gilla. Jag håller tummarna för saker som andra människor hoppas på. Jag undrar vad som händer när bloggen inte uppdateras. Jag skrattar åt dråpligheter som berättas. Och sitter då och då med tårar i ögonen när jag tänker mig någon annans smärta. Precis som Anna beskrev.
TACK!
Ja, fastän man inte känner varandra så känns det som det i och med bloggarna som man läser. Kram tillbaka.
hihi dt är kul
Kerstin: Och så känns det så naturligt när man ses på riktigt sen :)
Camilla: Visst är det.
Håller helt med, dem personer vars bloggar jag läser mest känns ju som ens vänner..
Emma: Ja precis. Och de kan väl nästan räknas till vänner väl?!
Ja man får typ en relation fast via bloggarna! Det är himla kul:) Tack till dig för att du har en sådan bra blogg, du är en av dom som inspirerat mig allra mest:)
Fruitcocktail: Eller hur! Och du vet ju att jag känner likadant, du inspirerar mig massor. Jag är så glad att du bloggar lite igen!
oj så roligt att du gillade mitt inlägg, och att jag inte är ensam om att fästa sig vid människor som man aldrig sett i ögonen :)
Anna: Jag tror vi är många :) men visst är det knepigt att bry sig om någon man aldrig träffat. Har nog att göra med att man är så personlig trots allt när man bloggar. Du hade uttryckt det bra! Tack!
Ja det är fint på något sätt för visst känner jag oxå så ibland. Man vet inte hur man ska säga när man berättar ngt om en bloggkompis.. ska man säga bekant, kompis eller ngn bara. I alla fall känns ni en del som kompisar. Kram kram
10