I Köpenhamn såg jag Stine Goyas visning. Den kollektion som kommer ut till butikerna i höst var jag helt swept away av. Så jag var väldigt spänd på att se vårplaggen.

Det var varmt. (Om man tittar ordentligt på bilderna kan man se att m å n g a viftar med solfjädrar.) Den började en hel timma efter utsatt tid. En kvart är normalt, men en timme känns inte okej. Och när visingen väl började var det låååångt mellan varje modell, ibland är det svårt att hinna titta så mycket som man vill på kläderna innan det kliver in en ny modell i ens synfält, men här fick man vänta länge mellan utgångarna. Några plagg var superfina. Men andra var lite "hej clown slash kulturtant". Somliga plagg satt illa. Jag var med andra ord inte så imponerad.

Idag tittade jag på visningsbilder på Vogue.com och insåg att där jag stod uppfattade man visningen lite annorlunda mot om man fått en superbra fotografplats...

Mina bilder till vänster och från vogue.com till höger:

Tunikan överst är ju fullkomligt underbar. Men i bomullstrikå känns den en smula dyr när priset i butik blir 5000 svenska kronor. Den kommer med andra ord dessvärre inte att finnas på Wardrobe Stockholm till våren.