Känslan av att läsa något konstruerat. Tanken "kan man vara såhär OCH välja att blogga?" Klart det var för bra för att vara sant...

Men jag gillar det!  Både idé och genomförande är ju klockrent. Gissar att jag inte är ensam om att vilja gå på opera nu?!

Blandade känslor ändå. Imponerad av personen/erna som författat. Och lite besviken över att Stockholm trots allt  alltså är  precis så litet som det känns ibland. 


Bilden är från ett inlägg som inte riktigt är vardagsmat i intagandet av modebloggar.
Sidentyg... Kanske inte tvåtusenfyrahundrakronorsblusen från Dagmar...


Är det "Meta" nu verkligen. Är en reklamblogg en riktig blogg?
Kommer detta bli omvälvande för hela bloggkulturen.