Läser Nio till fem, som alltid med blandade känslor.

Fascinerad över hennes förmåga att ta härliga bilder på, och göra superfina och inspirerande inlägg av, ändå ganska lite. (En frukost. Några vänner. En fin miljö.)

En smula avundsjuk på hennes familj som bor på den trevligaste gatan vid Karlaplan och hennes pojkväns pappa som bor i ett hus, med den absolut mysigaste innergård jag besökt, i de gamla delarna av söder nära Mariatorget.
(Gissar gatan, ganska säker på innergården.)

Istället känner jag igen mig och Pojkvän lite väl mycket i Sandras bild (hahaha!) och beskrivning av det vanliga paret...

"ett sånt litet par som har varit ihop några år, funderar kanske på att byta till en trea, sluta med p-piller och tillbringa lördageftermiddagarna med storhandling."

- Vi bor i en trea, jag blir galen i huvet av p-piller så det har jag inte ätit på en massa år, igår sydde jag gardiner och Pojkvän ska snart gå och veckohandla... -

Dock har vi varit ihop i 11 år. Så det är nästan lite rebelliskt att vi inte gift oss än! Förra veckan var vi på en fransk bistro och åt sniglar, ostron och lammhjärta. Och jag gillar verkligen att komma till landet där mina päron bor.

Så. Egentligen. Jag är rätt nöjd med mitt okrystade vanliga liv med fina höjdpunkter och utsvävningar då och då! Vad skönt!