Det behöver man väl knappast be en nygift person om två gånger... :D

Vi har egentligen alltid varit lite avigt inställda till att gifta oss. Vi tyckte inte det kändes viktigt och inte som "vi". Att gifta sig i kyrkan kändes fel, men tre minuter i rådhuset lockade inte heller. Sen började vi prata löst om att det skulle vara fint ändå, inte med en präst men kanske med en vigselförrättare som gör en ceremoni. Och så blev vi med barn. Och ville vara "en familj". Så en kväll i februari bestämde vi oss plötsligt hastigt och lustigt för att vi skulle gifta oss! Den 15 maj! För det var enda helgen Pojkvän så långt innan visste att han skulle vara långledig (norrmän och syttene maj liksom).

Jag googlade fram Bi Dahlborg som kunde det datumet. Pojkvän ringde Mistral som aldrig hade haft en vigsel eller bröllopssällskap hos sig men tyckte det lät spännande. Sen bokade vi rum på Lydmar. Slutligen kollade vi med alla tilltänka gäster (familj och de absolut närmsta vännerna) att de inte hade något inbokat. Samma kväll - från en fundering till spikat event!

Någon månad innan vigseln träffade vi Bi i ungefär en timma. Hon berättade lite om sina tankar, lyssnade på vad vi ville ha, kom med förslag på olika ritualer att väva in i ceremonin och lät oss berätta hur vi träffades och hur vi levde idag och bad oss fundera ut några låtar vi villa ha med. Utifrån det skrev hon ihop en ceremoni på ca 25 minuter som hon mailade och lät oss godkänna på förhand. Efter några småjusteringar hade vi goda förhoppningar om en vigsel som skulle kännas passande för oss.

Väl på plats lyckades Bi lyfta texten och överträffa alla förväntningar flera gånger om. Det var så perfekt. Som en performance fast utan att hon tog plats eller fokus från oss. Alla ord gick rakt in i hjärtat, vår musik smälte in i ceremonin och de ritualer vi valt kändes som uttänkta bara för oss. Bland annat knöt hon ihop våra händer, talade om närhet och använde min pappas ord "det är skinnet man vill ha". När Håkan Hellström (på cd) sjöng "Jag ger dig min morgon" fick våra familjer och vänner föra ringarna mellan sig på ett sidenband och tänka in sina hälsningar i dem. Samma sidenband lade Bi senare i en ring runt oss samtidigt som "Lift me" med Ane Brun och Madrugada spelades. Vi fick även tända varsitt ljus, vår livslåga, som tillsammans blir en ännu starkare låga men som också måste få brinna sida vid sida.

Lokalen var också perfekt. Ganska stram och enkel, ingenting som störde. Bara rena träslag och små detaljer som höjde känslan. Mistral är en ganska liten restaurang till ytan så fast det bara var vi där, 14 personer så kändes det som lagom många, luftigt men otroligt mysigt! Både kockarna och servisen gjorde sitt yttersta för att vår kväll skulle vara mysig, lyxig och avslappnad på samma gång.

Någon fest i traditionell mening hade vi inte. Vi ville avsluta efter middagen för att njuta av den speciella känslan av att vara nygift bara vi en stund på hotellrummet utan att vara förbi av trötthet.
Trötta var vi ändå efter vår perfekta dag. Förberedelser och så lunch hemma. Sen tog vi våra kort under en dryg timma i skogskyrkogården. Vädret var strålande, Anders var en pepp fotograf som smattrade av bilder på olika platser och i olika vinklar och hans flickvän, tillika brudgummens syster, agerade den perfekta assistenten som höll upp vita ljusreflektorer och tänkte på sådant viktigt som luggen, behåbanden och brudbukettens mest fördelaktiga placering. Ovärderligt!!!
Sen träffades vi alla på Mistral klockan fem, vigseln började runt halv sex och så efter champagne, kramar och lite fotograferande satte vi oss till bords. Efter sju rätter plus kaffe och presentöppning var klockan halv elva och det kändes lagom att börja runda av.

På Lydmar välkomnade receptionistkillen med gratulationer innan vi knappt hunnit säga hej och följde oss sedan till rummet. Nu var vi säkert sist att checka in och jag hade vit klänning under min jacka, men ändå. Det kändes proffsigt. Inget vi heter si och så och har bokat rum.


Hela dagen var finare än jag någonsin hade vågat hoppas. Och jag var lyckligare över att vara gift än jag någonsin hade kunnat gissa. Nu förstår jag bättre allt snack man hört om att det är en så himla speciell dag. Det är en helt fantastisk dag när man gifter sig. När solen strålar och alla inblandade briljerar allra helst.

Dagen efter började vi med att öppna det himmelsbrev/söndagsbrev som vi fått av Bi.