Det här med val. Så jäkla svårt. Jag hatar att välja. Ja inte politiskt. Där vet jag var jag står. Bröstmjölkspumpskommentarer eller inte, jag röstar som jag brukar. Men andra val. Jag vill inte ha valmöjligheter. Det ger ju bara ångest över att välja fel.

Som med förlossning. Vaginal förlossning med huvudet först. Inget val. Så skulle det vara. Men nu ligger ju ungen med rumpan först och helt plötsligt kunde jag välja. Planerat kejsarsnitt eller vaginal förlossning med större risk för komplikationer när huvudet kommer sist. Och jag blir inte riktigt klok på hur det är. Vissa säger att man inte rekommenderar en sätesförlossning för förstföderskor och andra säger att det kan gå hur bra som helst.

Jag trodde jag visste vad jag ville, ett lugnt och fint planerat kejsarsnitt. Om man valde att föda i säte var det allt för mycket kunde hända på vägen som gjorde att det ändå skulle bli snitt tyckte vi. Men det var inget roligt att läsa om alla komplikationer och risker i samband med kejsarsnitt. (Bara en sån fånig grej som ökad risk för allergier...) Och så känslan av att smita och fuska om man väljer ett snitt.

Dock har den där peppen jag hade byggt upp inför en förlossning liksom börjat rinna av. Så det är ändå snitt vi är inne på. Vi skriver jag för Mannen peppar så gott han kan, men det är ju i slutändan jag som måste göra valet. Så nu tänkte jag be om lite hjälp. Storys och erfarenheter. Och helst då positiva sådana i samband med kejsarsnitt, helst inga negativa. Men gärna nåt negativt om att föda i säte. Kan ni göra det för mig?

Men du får ju ändå inga kommentarer, kom och ät frukost nu, säger Mannen. Kan ni inte skriva lite så han har fel? Please!!! Så blir det ytligt igen sen med copycat-dagens-outfiten...