At our best behavior - Sista/Första

En sista dagens med magen... Torsdag 16/9.

Nattlinne, roch och sockar: SÖS
Tofflor: i modellen "Patrik" från Docksta

Väldigt bekväm outfit. Inte så "fashion" dock :D Jag ser ju rätt rosig ut på kinderna men kände mig ganska blek och nervös inför snittet. Vi trodde att det skulle bli kanske vid halv elva-elva men det drog ut på tiden. Det blev ett akut snitt emellan så vi väntade nog till ungefär halv ett. Uch vad vimmelkantig jag hann bli. Av nervositet och antagligen hunger också. Jag drog en snabb tjut vid tolvsnåret, på Mannens inrådan: "släpp ut det bara". Sen kändes det lite bättre. :)

Allting gick jättebra och klockan 13.13 hade vi fått en liten son! En Frank Ebbot! Som säkert kommer kallas för Franke då och då. Han vägde 3230 gram och var 48 cm lång. Han är underbar, såklart! Tänk att vad som är viktigast i livet kan ändras så på nån sekund.

Det här kommer dock inte bli en bebisblogg, med tio bilder på söt bebis varje dag, även om det fokuserats väldigt mycket på graviditeten på slutet. Nu är det dags att det här blir min ventil för annat igen. Franke kommer såklart finnas med i det vardagliga babblet som förekommer då och då, men fokus flyttas nog tillbaka till kläder, mina och andras, mode kanske man kan säga tom. Ett och annat nagellack, kultur och kanske lite mat.

Jag har ingen aning om hur mycket tid och inspiration det kommer finns för bloggande den närmaste tiden, det lär märkas. Men just nu glider Frank runt i en bärsjal på Mannens mage och är fullkomligt tillfreds med det, så gott hopp finnes om lite bloggtid när andan faller på :)

Första dagens utan magen. Måndag 20/9.

Amninglinne, byxleggings, skjorta och sjal:
H&M
Mockajacka: Topshop
Skorna jag drog på var dock inget snygga till så dem tog jag av för bilden :D

Idag har jag klätt på mig helt vanliga kläder. Det var skoj! Även om jag gillade min gravidmage så kändes det kul att få klä sig som förr igen. Sen gick jag hela vägen till apoteket och hämtade ut mitt recept med värktabletter. Kan villigt erkänna att jag fick lite hjärtklappning och smådarriga ben av promenaden. Det är cirkus 200 meter till apoteket... :) Hehe. Jag som tyckt att jag mått nästan som vanligt och hyllat kroppens återhämtningsförmåga. Det gör jag fortfarande dock! Jag var uppe redan första kvällen efter snittet trots att bedövningen inte började släppa förräns sent på eftermiddagen. På vingliga ben fick jag hjälp att gå till badrummet för att borsta tänderna och skölja ansiktet med kallt vatten. Det var gudomligt skönt. Sen mådde jag så bra att jag kunde resa mig ur sängen och gå till dushen själv och sen gå ut och äta lunch i det allmänna köket dag 2. Trodde man skulle vara matt och klen ganska länge. Har dock blivit varnad för bakslaget, med förlamade trötthet efter någon vecka eller två. Tills dess njuter jag av att vara hög på babylycka! (Okej, lite bebis ändå :D)

Under eftermiddagen har mormor och morfar (alltså mina föräldrar) varit på besök. Helmysigt! Så jag slog på stort och drog tom på lite rouge och mascara. :)