At our best behavior

Frank växer

Kategori: Mamma-livet

Det är härligt att Frank kryper, fort, och inte är en frustrerad gnällspik längre. Men det kräver plötsligt att jag har stenkoll på vad han tar sig för.

Igår morse:
Sätter ner Frank på golvet bredvid sängen. Antar att det är till persiennstroppen i vardagsrummet han sätter iväg, sitter kvar på sängkanten och vaknar till. Hör ett hojt, alldeles för avlägset??? Kommer på att balkongdörren förmodligen stått litegrann på glänt. Hittar honom mycket riktigt därute, vid krusbärsbusken, skitförbannad för att det inte längre finns några snubbiga nerfallna krusbär under den. (Jag skördade i helgen!)

Idag:
Vi hänger tvätt i vardagsrummet. (Jag hänger upp, Frank river ner.) Han drar iväg. "Vi har ju barnsäkrat hela hemmet, det är lugnt" tänker jag. Kommer in med tvättkorgen (babybadbaljan - perfekt att bära tvätten i!) i badrummet.  Där har Frank kommit på hur man får upp locket på paperskorgen och slitit upp papperstussar och wipes som han just är på väg att stoppa i munnen.

Då är det bättre de dagar han bara vill gå och fastnar längs nån vägg när möblerna tagit slut. Då vet man mera vart man har honom...


Han har förövrigt nya favoriträtter:
- Couscous till lax i ugn med rabarberchutney på, serverat med en raita på yogurt, rivna morötter, förvällda hackade russin, spiskummin och koriander.
- Hemmagjord pizza med vitlökstomatsås, tonfisk, ananas, mozzarella och oregano.

Lite av en finsmakare får man säga. Burkmat äter han fem skedar av, sen när den värsta hungern är stillad är det omöjligt att få i honom mera. Lite jobbigt när man är på semester... Vi fick börja beställa barnportioner. Eller små portioner. Så han har även provat risotto och ciderkokt ungtupp!

Och så kramas han gärna! ♥

KOMMENTARER:

  • Sophie säger:
    2011-07-31 | 00:38:41
    Bloggadress: http://sophiesfashion.blogg.se/

    Det e helt galet hur fort det går! Snart går han ju!:)



    Kram Sophie

  • Ida säger:
    2011-08-01 | 07:30:05
    Bloggadress: http://shopblogg.webblogg.se/

    Sophie: Jag vet, det går så fort att man blir lite rädd. Samtidigt är det ju som att tiden innan han föddes är ljusår tillbaka... :)

Kommentera inlägget här: